.. det finns ingen som du.

Man vet att en person är speciell, när man kan gå flera veckor utan att ses eller knappt prata med varandra, men när man väl gör det så är det som om ingenting har hänt. Att allt alltid faller tillbaka på plats, som om man setts varje dag. När man vet att den personen alltid finns där, oavsett dag, tid och vad det än handlar om. En som inte behöver ha en förklaring, inte alltid behöver ha en massa att säga, för jag vet att hon bryr sig.

Jag har en sån vän, och jag har haft turen att ha henne vid min sida i flera års tid.

Julia, minns du första dagen vi spenderade tillsammans? Vi var säkert runt 8 - 9 år och jag hade ingen att sova hos när mina föräldrar skulle bort, och bara för att vi spelade i samma fotbollslag så ringde jag hem till dig, från ingenstans, och frågade om jag kunde sova hos dig. Jag minns att vi åt pannkakor och efter den dagen var det vi mot världen! Idag är jag tacksam att mina föräldrar åkte iväg så jag var tvungen att ringa dig, haha. Jag kommer ihåg hur du stöttade upp mig på fotbollsplan när alla trodde jag var kille bara för att jag hade kort hår, jag kommer ihåg vår sommar i bollnäs 2005 när vi lärde min kusin att simma och vi träffade Eric Saade och Robin Stjernberg, alla dagar vi hade i Göteborg under Gothia cup. De gångerna vi var ute på din baksida och jag försökte lära dig hur man inte gjorde en tåpaj och alla dagar och sena nätter vi spenderat på ditt landställe. Jag skulle kunna sitta en hel dag och rabbla upp massa minner och klistra in massa bilder, men de flesta vill jag behålla i mitt hjärta, där trivs de bäst.