Man är aldrig nöjd

Jag har suttit fastklistrad vid den här datorn nu och försökt fixa en ny design på bloggen, kan inte fatta hur tiden har sprungit iväg. Jag tror jag fastnade här vid fem tiden, och nu är klockan snart nio. Hej och hå! Men nu är jag nästan nöjd, men bara nästan. Så det är det jag har ägnat min fredagskväll åt! Jag har faktiskt inte haft energi till att göra något. Det har varit skönt att bara slappa, slippa tänka och fundera och bara vara.
 
Satt även och pratade med två av mina närmaste vänner borta i Skottland och på Nord Irland. Jag saknar de så in i bomben. Jag lärde känna de under mina år i Turkiet, och varje gång jag har varit där har de funnits där. Har även varit på Nord Irland och hälsat på den ena, Lynsey, i november 2010. Ser fram emot att åka till Skottland också, troligen i höst. Då jag har lovat den andra, Cara, att jag ska komma! Det som är skönt med de är att de känner Devrim innan och utan, då de lärde känna honom innan mig. Den Devrim som andades och levde Turkiet. Så de förstår mig när jag säger saker, som ingen här skulle förstå. Jag hoppas jag kan träffa de igen, väldigt snart!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback