Ibland önska jag att jag va en orm, så att man kunde kliva ur sitt skinn lite då och då! Fast lite mer brutalt, och kliva ur sin kropp för att man inte orkar med sig själv. Lite så känner jag idag! Jag är en riktig bitter jävel idag. Och jag vet inte varför! Vilket gör mig ännu mer bitter. Jag som trodde mina hornoner hade spökat färdigt, men oj så fel jag hade. Hela dagen har varit ett stort irritationsmoment, allt har varit fel och ingenting rätt. Jag som haft en riktigt grym och bra graviditet hittills ska säkert få smaka på baksidan av den nu på slutet. Jag hoppas inte, men det skulle inte förvånas!

 

Det börjar bli jobbigt att känna sig stor och otymplig, som en skalbagge på rygg! Det är ovant att gå runt och bära på 15 extra kilo när man inte är van. Det är läskigt att ha en ailen i magen som rör på sig, känslan i magen är som om man åker en berg och dalbana flera gånger om dagen, upp och ner. Lite illamående kommer smygande, hatar det. På tal om alla kläder man älskar som man inte kan ha på sig. Istället för de där favoritjeansen och den fina toppen, får man ta det man får plats i. Alltså; ett par leggins och en mega stor tshirt/tröja. Det är heller inte lätt att känna sig ful hela tiden eller. Inte för att jag hade självförtroende innan heller, men nu ligger den på minus! Liksom under helvetet och spelar död.

 

Och så har vi det där med sömn. Den har redan försvunnit och kommer vara borta många år framöver! Det positiva med när han väl är född är i alla fall att han är här. Ett litet léende och för stunden glömmer jag bort att jag är trött.

 

Nu låter jag väldigt negativ över att vara gravid, men det kommer de dagar det är positivt också. Men just idag hann det negativa ikapp! Som tur är får jag ett léende på läpparna av att tänka på min lilla knodd som lever i min mage, vår lilla gofis. Nu får du komma! 

 

55 dagar kvar..