Nu har jag gråtit, skrattat, dansat, skrikit, och nära på hjärtattack. Det är galet hur mycket en ynka tvserie kan ha så stor påverkan på en! Det känns ju som man är där, som att man känner de som är med eller kanske tom att man är huvudpersonen. Tack vare Kuzey Guney känns det som det var jag som dog, jag som fick hjärtat krossat och jag som hade bröllop. Så nu efter att ha kommit ur min bubbla insér jag att det har blivit mörkt ute och att jag spenderat en hel kväll på soffan! 

 

Och så kommer det fortsätta, hej och hå. Som tur är går en av mina favorit rullar på tv om en halv timma; Bridget Jones Dagbok. Så nu ska jag in i min bubbla igen, som Bridget den här gången!