jag har inte ett skit att skriva om, jag är för upptagen för inlägg och jag har helt enkelt tröttnat.. Och jag vet att ingen läser den här skiten längre, inte ens jag. Men jag måste bara få skriva av mig!

Det känns som att hela livet förändrades efter de två veckorna.. både bra och dåliga saker. Folk man tappat och folk man nappat.. jag vet inte, men jag kan inte ångra det som hänt. Saker händer alltid, dåliga och bra men allt har ändå en mening.. Jag saknar den personen/personerna som stod mig närmast.  Jag vet inte, men jag hittar inget sett att komma tillbaka till det livet jag hade innan. Jag har bara tappat suget för allt, precis allt.. Och jag vet inte, men jag hoppas att saker och ting kommer ställas till rätta allt eftersom. Men det är bara vad jag hoppas..